En snigels kämpaglöd!

Pust och stön! Det är bara för mycket nu. Det går runt i mitt huvud jag har fått tillbaka symtom som illamående, trötthet, hjärtklappning... Vad gör jag då? Jag andas, varvar ner och pratar med min familj och min vän och det känns lite bättre. Förra veckan var en vecka fylld av bakslag. Helt normalt enligt gruppledaren. Det är bara att ta till de verktyg jag fått för att komma på banan igen. Jag har försökt vara ute i det fina vädret som varit under några dagar. Jag njuter verkligen av hur vackert det är runt omkring där vi bor. Jag stötte på en liten snigel som var ute och kröp med sitt vackra hus. Det är otroligt hur det fungerar. Vilken kämpaglöd dessa små varelser besitter. Om jag bara hade lite av den glöden så vore det underbart. Fotade Brånsbron och funderade över allt det vackra som finns runt om oss, men som vi inte njuter av och stannar upp och betraktar.

Idag var jag och jobbade mina timmar och det kändes riktigt bra. Skönt! Här hemma har det lugnat ner sig lite grann. Kylen, spisen och vattnet är installerat så allt fungerar nästan normalt. Nu är det bara elen kvar som skall färdigställas samt fronterna till skåpe och lådor. Sen blir det tapetsering och kakelsättning. På tal om kakel. Det snygga kaklet som vi tittat på tidigare blev vi tvungna att utesluta. När vi började kolla vad det kostade så fanns det ingen annan utväg än att sluta bort det. Vet ni att det kostade 1490 kr/ kvm!!!!
För de dryga 3 kvm skulle det bli en kostnad på nästan 5000kr. Utöver det så tillkom även mosaiken som skulle komma att kosta 1300 kr. Vi blev alltså nu tvungna att leta vidare. Det är svårt när man har hittat sin favorit. Som tur var så gick det ganska bra trots allt. Nu blir det vita kakelplattor 25x40 och en gråmixad mosaik runt fläkt och fönster. Bättre pris och jag känner mig nöjd med detta.
Denna vecka blir det lugnt med renoveringen pga. att Leo har åkt till Kiruna för att jobba och kökssnickaren har också åkt bort en vecka. Jag tycker det är trist när min stöttepelare är borta, men samtidigt behöver jag en paus från allt vad som heter renovering.

I lördags var vi på kräftskiva med goda vänner. Det är alltid trevligt att gå bort och äta. Jag kände mig så trygg och var tillfreds när jag kom hem. Det är i alla fall skönt när det sociala livet börjat fungera igen. Inget är självklart och jag har lärt mig att övervinna min oro inför sociala tillställningar.

Underbar känsla när köket går att använda igen

Betraktelser under en stärkande promenad


Kräftor i stora lass



Hopp och hej, jag tänker på dig!