tisdag 15 februari 2011

Det finns planer för framtiden....

Alla Hjärtans dag, ingen speciell dag för mig, men ändå är det mysigt när min älskade man köper tårta till kaffet. Att sedan tänka på de som har det sämre en sådan dag och kanske skänkte även någon av er en slant till någon hjärtfond eller liknande, det är ju det allra bästa. Jag tänkte även på mig själv denna dag. Tänk att ifjol vid samma tid brydde jag mig inte om vare sig mig själv eller någon annan. Mitt liv var då som i en glasbubbla, fylld av ångest och depression. Förlåt mig och tack alla ni som stått ut denna tid. Jag älskar er alla!



Helgen befann vi oss i Nalovardo på fartläger. Det var -30 när vi på torsdagen kom till husvagnen. Vi var då glada att vagnen var varm och go. När vi sedan vaknade på fredagsmorgonen var det -37, brrr. Snabbt steg temperaturen och innan 11 var det -10 och varmare resten av dagen. Helgen var helt underbar. Sol, trevliga vänner och härliga promenader med Cooper i skogen. Jag har sagt det förr, men denna plats får mig att må så bra. På söndagen ville jag inte fara hem. Längtar redan till sportlovet. Påsklovet har vi bokat Vassbergsstugan. För er som inte vet så är det en gammal banvaktarstuga i Riksgränsen. Vi åker hela familjen samt familjen Andersson. Det skall bli jättetrevligt.
Måndagen var det jobb till kl. 13 och sen hem och packa ur väskorna och tvätta efter helgen. Jag skall nu utöka till kl. 13 varje dag fram till den 22 februari då jag skriver in mig på arbetsförmedlingen som arbetsför till 50%. Min högsta önskan är att jag skall få besked att jag får fortsätta, i den klass jag är nu, resten av terminen. Ibland uppfylls faktiskt drömmar. Håll tummarna för denna lösningen för mig.

Igår kväll gick jag och Cooper en promenad och trotsade kylan. Det var faktiskt -30, men vad gjorde det när det fanns så mycket trevligt att sniffa på i alla snödrivorna. Kvällshimlen visade upp sin allra finaste sida genom ett effektfullt norrsken.





Som ni märker mår jag faktiskt riktigt bra just nu, men allt jag gör sker under kontrollerade former. Jag gör mina egna val och säger ifrån när det blir för mycket mamma hit och mamma dit.

See you!

2 kommentarer:

  1. Du vet att vi håller alla tummar vi har för att du ska få vara kvar på skolan. Vi blir avundsjuka när vi ser att ni ska åka till Vassberget, där vi har varit flera gånger tillsammans.
    Kram
    Ma och Pa

    SvaraRadera
  2. starkt av dig att ta dig upp till ytan igen.. viktigt är det nog också att säga ifrån när det blir för mycket, det har jag lärt mig..

    // elisabeth

    SvaraRadera