Glad påsk!

Det kanske är lite för tidigt att önska er Glad Påsk, men vi åker iväg på lördag till Kiruna och sen vidare till Riksgränsen. Jag fick lite tid över i kväll så därför blir det tidiga påskhälsningar. Vintern har varit lång och extremt kall, men nu plötsligt blev det vår och snön smälter bort i en väldans fart. Vårtecknen, såsom tussilago, svanar, tranor och geggiga diken syns överallt. Det är härligt när gruset frasar under sulorna och man kan riktigt känna vårens alla goda och mindre goda dofter.

Jag har börjat cykla med Cooper och det är inte så lätt. Jag känner mig som en cirkusartist när vi rullar genom byn. En slank han dit och en slank han hit och en slank han ner i diket. Tidigare under våren köpte vi en ny skoter och hann få några fina turer här i vårt närområde. Jag och Erik var iväg en dag på en tur till en av Linnéstugorna efter Linnéstigen. Det var härligt och vi grillade korv och Erik fick köra gasen i botten ute på åkrarna innan vi packade ihop och for hem. Naturligtvis fick även Cooper följa med och åka skoter.

Mysigt!

En annan helg begav vi oss till Vindeln, "Pompeji" till goda vänners stuga. Vi skotrade och stekte våfflor över elden. Cooper njöt hela dagen och även vi övriga.

Har nu arbetat 2 veckor och jag tycker det fungerar bra. Trots liten arbetsbelastning så är jag ganska trött efter arbetspasset. Då gäller det att använda sig av alla de verktyg jag fått lära mig att ta till från stressgruppen och det funkar och efter lite återhämtning känns livet lättare igen. Jag gläds varje dag som jag får det att fungera. Mitt i denna glädje blev det sorg i vår familj. Min älskade farbror, Ulf, gick bort under den gångna helgen. Det kom som en chock för oss alla, men man föds och man dör det är livets gång. Det är bara så jobbigt när någon går bort så där plötsligt och oväntat. Genast börjar man tänka på de övriga i ens familj och att man ofta tar familjemedlemmar förgivet. Jag älskar alla i min familj, men ibland så skäms jag över att kontakten med dem inte alltid är den bästa.

I övrigt när det gäller vårt hundliv så växer och frodas Cooper för varje dag som går. Lennart längtar att få komma upp till de riktiga fjällen och få låta Cooper uppleva den vilda naturen och förhoppniongsvis få span på något av intresse för oss ägare.

Ta ingen förgivet, glöm inte bort dina närmaste och säg ofta att du tycker om dem. Plötsligt händer det ofattbara och då är bara ett dåligt samvete kvar.

KRAMIZ!