När tankarna snurrar i mitt huvud så handlar det ofta om det liv som vi i vår familj just nu genomgår. Igår fredag hade vi fredagsmys. Hockey och Super-G präglade vår kväll framför tvn. Mysigt, nja, men lugnt och skönt. Lillstrumpan var inte hemma. Kanske kan jag inte kräva att en 16-åring ska sitta med sina föräldrar och lillebror en fredagkväll. Jag har inte riktigt börjat vänja mig vid att mina barn inte alltid är närvaarande rent fysiskt. Men de finns alltid i mitt hjärta. Att känna sig orolig över det mesta när det gäller ens barn kanske inte är något specifikt fenomen bara för mig, men jag har svårt att acceptera att de båda påbörjat sin väg mot att bli självständiga individer. Självklart ser jag det som ett friskhetstecken att de har den viljan. Jag hoppas att mitt engagemang och min närvaro kommer att belönas någon gång.
Mina barn och min familj är mitt allt, men ibland känns det som att de styr även mitt egna privata liv. Jag måste lära mig skilja på mitt yrkesliv, min egna tid, familjelivet samt min och Leos tid tillsammans. Det sistnämnda har på senare tid tyvärr fått stå åt sidan väldigt mycket.
Det mesta kretsar runt våra barn och deras välbefinnande. Var tog vårt gemensamma liv vägen? Det måste ske en förändring och det nu!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar