Stånk och stön, äntligen hemma. Halkigt och spårigt och noll sikt pga. ännu mer snö. Hemma var gården faktiskt skottad av vår snälla traktorburne granne. Finns det något tråkigare än att packa upp efter att man varit borta. Det är tvätt, småprylar nerstuckna här och där. Bilen är smulig och full av godispapper, äppelskruttar m.m. Alla är lagomt nöjda trots en trevlig men hektisk helg som funktionär i slalombacken. Magen kurrar och det blir en pizza på Blå huset. När allt detta är fixat och sockernivån är normaliserad ja då lägger man sig framför Tvn och somnar. Sköönt!! Jag kunde faktiskt under denna helg känna glädje av att bidra med något viktigt. Den viktiga rollen som aktiv förälder under tävlingshelg. Trots denna glädje så känns det nu att det har varit lite väl många bollar i luften. Jag är slut i kroppen, men det är även kortslutning i mitt huvud. Hoppas bara att det känns bättre imorgon. Jag har insett att det många gånger är de roliga sakerna som gör att krafterna tar slut, man vågar eller hinner inte stanna upp och tänka efter när allt känns roligt och inspirerande. Att kunna lyssna till sin kropps reaktion är inte alltid så lätt när tempot går i 200. Att säga NEJ till olika uppdrag är inte min grej, men det har blivit något som jag måste lära mig. Det känns faktiskt skönt de gånger det hänt. För varje dag som går känner jag att jag börjar hitta tillbaka till min kropp och själ igen. Jag har skrattat av glädje i helgen och jag har varit trött efter fysisk aktivitet. Citatet bredvid tyckte jag kom väl till pass just i denna stund. Lev väl!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar