Det var ett tag sedan jag skrev. Detta beror bland annat på att jag nu fallit tillbaka i något mörkt och tungt. Oj vad hemskt detta lät, men det är faktiskt så det känns. Jag gladde mig åt att under förra veckan var livet ljust och glatt och krafterna kom tillbaka. Att jag nu återigen känner mig trött och håglös sägs vara "normalt" under processen vid utmattningssyndrom. Mitt liv är just nu som en bergochdalbana. Ena stunden upp och sen ner. Pratade med min mor om detta och hon förstod att det inte var bra när jag inte skrivit på länge. Kanske hade hon rätt i att det är då jag borde skriva, när livet känns tungt. Skriva av mig ångesten och håglösheten. Det är lättare sagt än gjort, mina vänner. Jag hoppas naturligtvis att det bara är en tillfällig tillbakagång och att jag snart är tillbaka på den glada sidan. Om jag skall beskriva hur det känns just nu så vill jag använda färgen "beige" jag skrattar inte, gråter nästan aldrig och är inte heller arg. Nu något positivt och det är att vi haft några underbara dagar i Nalovardo. Trevliga, förstående vänner som inte kräver något alls från mig. De var bara glada att tillbringa kvällarna i vårt sällskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar