Var rädda om varandra

Jag har nu under en längre tid mått riktigt bra. Visst har jag mina dagar då livet känns jobbigare och tankarna snurrar i mitt huvud, men jag känner att jag kan hantera detta ganska bra. Idag har varit en sådan dag då krafterna tagit slut. Är det inte min sjukdom som gör mig kraftlös så är det mina barn. Jag har i två dagar ringt runt till olika personer i skolans värld och försökt ta reda på var ryktet uppstått ifrån som cirkulerar i byn om min son och hans bästa vän . Igår pågick det rena rama mobbningen mot lillprinsen och hans vän. Mobbingteamet är nu inkopplat på allvar för det är inte första gången detta händer. Jag har världens bästa son som inte vill hamna i kläm med någon. Han är duktig i skolan och vill göra rätt för sig. Detta ses inte i allas ögon som något bra, snarare tvärtom. Varför får man inte vara duktig, trevlig och reko? Nåväl, skolan har uppsikt och Lillprinsen mår lite bättre idag när han vet att han har de vuxna på sin sida och dessutom är det ju bara i princip en kille i klassen som utsätter de övriga för tråkigheter. Viktigt att tänka på är alltså att när, om man nu måste, sprida rykten så är det viktigt att det finns belägg för uppgifterna. Detta gäller både vuxna och barn. Rykten går ju ofta ut på att skada någon. Jag tycker att det allt för ofta snackas för mycket skit. Speciellt i mindre samhällen. Folk gottar sig åt andras olycka. Elaka människor har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Som förälder är man en förebild och jag tänker ofta på vad och hur jag säger saker om andra, speciellt när barnen är i närheten. Jag har jättesvårt att orka med detta och känner alltså att det nu i några dagar har varit jobbigt och jag har känt mig trött och håglös. Det är inte slut med tråkigheter där. Jag berättade i förra inlägget om min favorithund Chilli, hon som gett mig energi och kraft i några dagar. Hennes matte ringde nyss och berättade att de fattat beslutet att ta bort henne. Hon var gammal och inte riktigt frisk. Jag kan inte fatta att det är sant. Lite krafter försvann även där. Nyss var hon ju här hos oss och spred glädje och nu finns hon inte mer. Mina tankar går till Chillis familj. Vi sörjer med dem.

Tänk på vad ni säger till varandra. Krama varandra, imorgon kan det vara försent. Kram