Energiknippe, bra eller dåligt?

Jag har glömt bort allt vad jag lärt mig på Stresskliniken. Jag glömmer att andas, glömmer att ta pauser för återhämtning och egen tid, VAD ÄR DET? Jag vill inte säga att jag är tillbaka på noll, men fortsätter jag så här så kan vad som helst hända. Energi finns det i massor, men det känns inte som att det är positiv energi. Jag är inte speciellt glad efter en dag på språng, snarare tvärtom. Att både känna glädje och sorg är jobbigt. Jag är ledsen för att det blir så jobbigt när jag inte längre lyssnar på min kropp och glad samtidigt för att jag får något gjort. Det känns som att allt jag gör är måsten. Nu längtar jag till uppstarten i stressgruppen så att jag får landa efter några veckors högflygning.

vi.sualize.se

Att hela familjen nu varit lediga tillsammans några veckor har varit skönt, men samtidigt krävande för att det då måste hända något hela tiden. Kanske går dessa måsten inte att tas bort helt, men när skolor och jobb startar upp igen så hoppas jag att vardagen blir lite mindre krävande. Det känns som att allt jag tar mig för just nu måste göras för jag vet inte om tid och ork kommer att finnas imorgon eller i framtiden. Efter sommarens små projekt som altanbygge, trädgårdspyssling m.m. så stundar det allra största projektet, NYTT KÖK!!! Vecka 37 drar det igång och det känns helt underbart så här i planeringstider. Köpte förresten nya gardiner till köket. Satte upp dem och blev nöjd. När då dessa var på plats upptäckte jag att kökssoffan absolut måste målas om. Det går ju inte att ha en blå soffa till de nya gardinerna. Som tur var så hade jag tidigare inhandlat färgen, men inte påbörjat målningen. Jag skäms att säga att det var 3 år sedan jag fixade färg till soffan. Bara det säger ju att energi och lust att måla inte funnits där. Därför känns faktiskt det arbetet som något positivt för mig. Tyvärr glömde jag att fota soffan före målningen, men jag kommer att lägga in bilder när den torkat och är på plats.

Förra veckan var hela familjen ute vid havet igen. Pensionat Päron är en fantastisk rekreationsplats för mig. Där finns lugnet och naturen jag mår bra av. Långa promenader, havet, härliga båtturer och mina föräldrar som är helt kravlösa.

Pratade med min kusin igår och hon ville gärna ha mig med på en utlandsresa i oktober. Vi har båda haft det jobbigt ett tag, men framförallt har hon haft det allra jobbigast efter att hennes älskade man, Lars-Åke, förolyckades i en bilkrock för drygt ett år sedan. Detta innebar för många en stor sorg. Att vi två skulle åka iväg på en resa tillsammans skulle vara jättehärligt. Vi har stöttat varandra på olika sätt under en längre tid. Hoppas det går att genomföra denna resa.

Efter regn kommer sol!