torsdag 24 juni 2010
fredag 18 juni 2010
Vuxentid är jätteviktigt!
Bilder tagna från Vormforsens rastplats.11 juni 2010, 21 grader varmt.
Nu var det länge sedan jag skrev, men jag har inte glömt. Ibland räcker inte tiden till för allt man vill göra. För mig går det lite upp och ner just nu. Mer upp faktiskt om jag skall vara ärlig. Stressgruppen har träffats för tredje gången och det kändes som vanligt otroligt skönt och avslappnande efteråt. På 3 timmar hinner man avverka massor av tankar med varandra. Bra tips och råd på det, gör att man känner att livet blir lite lättare för stunden. Förra helgen bestämde Leo och jag att vi skulle hämta husvagnen uppe i Nalovardo. Snabbt och enkelt gav vi ungarna middag på fredag em. och sen for vi bara jag och Leo. Vi hann inte köra många mil förrän jag kunde känna att det var just detta jag behövt dvs. vuxentid tillsammans ett dygn. Vädret var toppen och vi stannade halvvägs vid Vormforsen och fikade och tog hand om varandras tankar. Har nog aldrig någonsin, eller iallfall inte på länge kännt ett sådant inre lugn som detta dygn som vi fick tillsammans. Jag älskar mina barn över allt annat, men jag insåg med denna helg att egen tid är jätteviktigt. Nu är vagnen iallafall hemma och vi har inga större planer att använda den desto mer under sommaren. Mot höstkanten är en köksrenovering inplanerad, men nu i sommar står altanbygget i första hand. Jag och Leo var under torsdagen och inhandlade diverse bräder till detta efterlängtade projekt. Det känns så kul att jag också kan vara med och planera och att jag dessutom känner att jag mår bra av det. Som ni kanske upplever det så mår jag otroligt mycket bättre nu, men jag har fortfarande mina stunder som känns darriga. Var förresten hos sjukgymnasten i onsdags och vi gjorde upp en aktivitetsplan för mig. Detta känns behövligt och som en morot som skall utvärderas till hösten. Min fysiska form är inte i toppform. Fysisk aktivitet och psykiskt välmående går hand i hand, jag vet. Trots detta har jag nästan kört min kropp i botten, så nu är det träning på en normal nivå som gäller.
Håll tummarna på att värme och sol får förgylla denna sommar!
Kram.
måndag 7 juni 2010
Acceptera, mod och vishet
Jag har under en tid sett ett mönster när det gäller hur jag mår och vad som påverkar detta både positivt och negativt. Helger tycker jag för det mesta är trevligt då vi hela familjen oftast är samlade. Helger innebär också ganska mycket aktivitet. Det är roligt att aktivera sig, men för mig innebär det idagsläget att jag blir trött. Nu tänker ni säkert att "det är väl inget ovanligt eller onormalt att man blir trött när man gjort massor av saker", men för mig är det inte vanlig trötthet som går över bara man får sova. Med tröttheten kommer också ångesten krypande under skinnet. Jag blir ledsen och nedstämd samtidigt som jag under den gångna helgen upplevt glädje tillsammans med min familj och vänner. Förrut, för länge sedan, kunde jag hantera dessa känslor. Nu när jag ser detta mönster, helg efter helg, blir jag ibland rädd att jag fastnar i detta beteende och aldrig tar mig härifrån. På Stresskliniken pratar vi nu om att kunna återhämta sig och få tillbaka lusten att leva och vara en aktiv människa på en normal nivå. Det är inte så enkelt när jag nu nästan maniskt utför vissa handlingar. Jag har under den gångna veckan försökt att stanna upp, andas och sen återgå till det jag höll på med. Det är inte lätt men det går. Som jag ser det är jag på väg mot ett nytt, sundare och bättre liv. Jag vet inte om den gamla Viktoria någonsin kommer eller vill komma tillbaka. Kanske var jag inte heller en bra människa, iallafall inte för mig själv och min familj. Återigen, "Good is enough".
"Ge mig eftertanke nog att kunna
acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och vishet nog att se skillnaden"
-------------
Fransiscus av Assisi
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)