Äntligen jullov!

Mätt efter julmiddag med jobbet, på Hotell Vännäs. Tyvärr blev det inte julmat, men det var gott ändå. Alla vi anställda fick en bra present från Vännäs kommun. Att välja en valfri gåva från ett presentkortsföretag. Mitt val blev en pläd att mysa under i vinterkylan.

Nu är jag ledig till och med den 1/1-2012 och det är jag inte så ledsen över. Fick dessutom besked om min nya tjänst som kommer att utökas på egen begäran till 75%. Fortsätter som tidigare på Månens fritids där jag trivs så bra. Mina kollegor blev även de glada över att jag blev kvar.
Det känns kul att vara uppskattad och behövd igen. Om tre dagar är det julafton och det känns som vanligt spännande. Att vi dessutom skall fira den hos mina föräldrar är precis enligt traditionerna.
Imorgon skall jag tyvärr till veterinären igen med Cooper. Denna gång är det inte lika allvarligt som sist, men det är aldrig kul att fara dit. Cooper har under en tid haft klåda över kroppen och i öronen och de trodde att det kunde vara öronskabb kombinerat med loppor. Isch!!! Inte allt för ovanligt, men otrevligt för både hund och ägare. Vi hoppas han slutar klia sig efter effektiv behandling.
För övrigt så trodde jag att julklappsinköpen var färdiga, men där hade jag fel. På fredag blir det att göra en snabbis in på stan och hoppas att det finns de saker som tillkommit på önskelistan. Kläder måste också inköpas till den snabbväxande sonen. Kanske även något blir julklappar. Han behöver verkligen en helt ny garderob. Allt, jag menar allt har han vuxit ur. Skjortorna stramar och byxorna är för korta. Lillkillen håller på att bli stor. Spännande saker håller på att hända även för stortjejen som till veckan förhoppningsvis får sitt körkort. Vi håller tummarna för att det skall gå vägen. Mer om detta får ni läsa senare.

Krama varandra och glöm inte att ta pauser i julstressen!

Förkylningstider

Usch och fy för att vara förkyld. Har dragit på mig en ordentlig influensa, men nu hoppas jag att höstens förkylningskänslor försvinner. Det har nu varit tredje advent och julen närmar sig med stormsteg. Vi har äntligen fått snö och det med besked. Idag är det tyvärr mildare och snön från träden faller ner och det droppar från taken. När snön ligger på trädgrenarna blir det så vackert och vintrigt. För en gång skull är jag nästan klar med julklappsinköpen. I år har det varit många internetköp. Det har fungerat jättebra och man slipper alla stressade människor och köer på stan.
Jag har funderat lite på hur jag skall organisera mina bilder från året som gått. Roligast för er läsare är kanske att jag gör ett kollage över de bästa bilderna. Håll ögonen öppna.

Foto:vi.sualize.us

Andra advent

Jag är äntligen tillbaka. Har tänkt varje dag under en lång tid att nu måste jag ta upp mitt bloggande igen. Som många av er vet så har jag fått ett nytt mer levande och rikt liv på sista tiden. Jag mår mycket bättre, har sedan en tid tillbaka börjat arbeta på halvfart och det känns jättekul. Har dessutom blivit erbjuden ett nytt jobb som personlig elevassistent. Jag har kommit ut ur mitt mörker som en starkare människa som oftast gör de rätta valen. Fortfarande måste jag hela tiden tänka efter före och naturligtvis även andas för att inte dra iväg allt för mycket. Tycker i och för sig inte att det är någon som helst belastning. Alla borde tänka efter före. Allt för många människor i min närvaro ligger i för högt tempo för att det skall vara nyttigt.
Det har hunnit bli första advent och gräsmattorna är grönare än någonsin. Kanske känns det lite tråkigt, men skall jag vara riktig ärlig så spelar det egentligen ingen roll för mig. Det är ju inte snön som gör min tillvaro lycklig utan det är ju de människor som finns i min närhet. Jul kommer det att bli iallafal och snart vänder det och blir ljusare igen.

IKEA Catalog 2012

Här ger jag er en möjlighet att förhandstitta i IKEAS 2012 katalog.

IKEA Catalog 2012

Lev idag!

Oj vad länge sedan det var jag skrev på min blogg. Det har varit så mycket annat roligt nu som hänt, så tiden har inte räckt till. Sedan måste jag erkänna att jag inte har känt behovet att skriva av mig som tidigare. Livet känns ganska härligt just nu och mycket av min lediga tid går åt till att njuta. Trädgården och familjen och det tidigare försummade sällskapslivet tar upp mycket av min fritid. Misströsta inte för det, jag kommer inom en snar framtid att skriva och lägga in bilder på vad som hänt den senaste tiden. Jag vill ju fortfarande uppdatera er om vad som händer i mitt liv.

Dagens upplysning till er alla.....

Foto: Eget

http://vi.sualize.us/view/1a88797cffd0463549eb35cdea148481/

 

 

 

See you!

Glad påsk!

Det kanske är lite för tidigt att önska er Glad Påsk, men vi åker iväg på lördag till Kiruna och sen vidare till Riksgränsen. Jag fick lite tid över i kväll så därför blir det tidiga påskhälsningar. Vintern har varit lång och extremt kall, men nu plötsligt blev det vår och snön smälter bort i en väldans fart. Vårtecknen, såsom tussilago, svanar, tranor och geggiga diken syns överallt. Det är härligt när gruset frasar under sulorna och man kan riktigt känna vårens alla goda och mindre goda dofter.

Jag har börjat cykla med Cooper och det är inte så lätt. Jag känner mig som en cirkusartist när vi rullar genom byn. En slank han dit och en slank han hit och en slank han ner i diket. Tidigare under våren köpte vi en ny skoter och hann få några fina turer här i vårt närområde. Jag och Erik var iväg en dag på en tur till en av Linnéstugorna efter Linnéstigen. Det var härligt och vi grillade korv och Erik fick köra gasen i botten ute på åkrarna innan vi packade ihop och for hem. Naturligtvis fick även Cooper följa med och åka skoter.

Mysigt!

En annan helg begav vi oss till Vindeln, "Pompeji" till goda vänners stuga. Vi skotrade och stekte våfflor över elden. Cooper njöt hela dagen och även vi övriga.

Har nu arbetat 2 veckor och jag tycker det fungerar bra. Trots liten arbetsbelastning så är jag ganska trött efter arbetspasset. Då gäller det att använda sig av alla de verktyg jag fått lära mig att ta till från stressgruppen och det funkar och efter lite återhämtning känns livet lättare igen. Jag gläds varje dag som jag får det att fungera. Mitt i denna glädje blev det sorg i vår familj. Min älskade farbror, Ulf, gick bort under den gångna helgen. Det kom som en chock för oss alla, men man föds och man dör det är livets gång. Det är bara så jobbigt när någon går bort så där plötsligt och oväntat. Genast börjar man tänka på de övriga i ens familj och att man ofta tar familjemedlemmar förgivet. Jag älskar alla i min familj, men ibland så skäms jag över att kontakten med dem inte alltid är den bästa.

I övrigt när det gäller vårt hundliv så växer och frodas Cooper för varje dag som går. Lennart längtar att få komma upp till de riktiga fjällen och få låta Cooper uppleva den vilda naturen och förhoppniongsvis få span på något av intresse för oss ägare.

Ta ingen förgivet, glöm inte bort dina närmaste och säg ofta att du tycker om dem. Plötsligt händer det ofattbara och då är bara ett dåligt samvete kvar.

KRAMIZ!

40-års kalaset med buller och bång!

Tårtkalas!!!

Oj vad tiden går fort när man har roligt. Nu är det snart en månad sedan jag fyllde 40 år och allt känns fortfarande bra. Har varit och gjort hälsokontroll och jag var frisk som en nötkärna. Vårsolen har även visat sig från den bästa sidan och jag börjar känna att det finns hopp om en härlig framtid.

Positiva ord från en positiv människa som börjar se livets ljusa sida igen. Visst är det härligt att leva? Min födelsedagsfest blev även den över förväntan lyckad. Alla var glada och hjälpsamma och när gästerna gått framåt småtimmarna så kände jag mig trött, men lycklig. Tänk att jag har så fina vänner och ett extra tack till min kära mamma för all den hjälp jag fick under kvällen.

Trots att jag inte direkt hade önskat mig något så blev det en överraskning när det gäller alla presenter jag fick. Det var vackra blommor, presentkort på Iksu-spa, tavla, pengar, täcke och kudde, keramik, ljuslykta, blomampel m.m. Kommer att visa den när den fyllts med blommor senare under våren. Framförallt så fick jag en trevlig kväll med goa glada vänner och min familj.

Jag kan inte komma ihåg när jag senast var så nöjd och glad över allt detta.

För ett år sedan fick jag ett presentkort på Mias Lustgård, precis vad jag önskade mig. Under den tiden mådde jag inte så bra så detta kort har legat i en låda helt orört, nästan bortglömt. Men dagen före min födelsedag kom jag ihåg detta. Paniken spred sig. Tänk om det inte är giltigt längre. Det var ju ändå en ansenlig summa pengar insatt på presentkortet. Skyndade iväg till Umeå och inhandlade ett bullfat samt brödlåda som jag länge trånat efter. Äntligen kunde jag njuta av de sakerna. Tittade även på ett keramikfat i grönt, men blev då lite småsnål och tänkte att det får vänta. Kan ni tänka er att ugnsformen i grönt var en av presenterna jag sedan fick på födelsedagsfesten av en av våre kära grannar. Lyckat!

Jag har en moster, Disse, som sedan en lång tid tillbaka är bosatt i Spanien. Hon är konstnär och behärskar alla måleriets konster. Sedan hon bosatte sig i Spanien så har nya material kommit in i hennes bilder. Framförallt är det palmbark som just nu präglar flertalet av tavlorna. Jag har alltid tyckt om hennes bilder, men dessa med barken har varit något speciellt. Hon målar på den och ger den liv på olika sätt. Av mina föräldrar fick jag då en sådan tavla och det skall jag säga att gladare kunde jag inte bli. Jag hängde med stolthet upp den så att alla skulle få se. Fantastiskt!

http://pohlsson.net/arte/B-LO/index.html

Av Systra mi med familj fick jag denna uppseendeväckande kvinna. Kanske jag om 20 år? Alla fick sig iallafall ett gott skratt under kvällen.

Nu blev det mycket denna gång och allt kretsar runt min födelsedag. Att tillägga är att jag nu arbetar på riktigt 25% och det känns härligt och tillfredställande. Det är nog i skolans värld jag vill arbeta.

Vi hörs snart igen och då med mer händelserika saker i mitt liv just nu.

Puss!

En ny tidsålder....

Jaha då var det bara några timmar kvar innan jag lämnar den 30-åriga tiden. Imorgon går jag
in i en ny tidsålder. Det känns trevligt. Imorgon skall jag inte firas desto mer, hoppas jag. På lördag blir det ett enklare öppet hus där jag bjudit in några vänner som står mig närmast. Naturligtvis kommer även mina päron och systrami med familj. Jag har velat fram och tillbaka om hur jag skall fira denna dag, men nu när jag bestämt mig och när mamma gör smörgåstårtorna så känns det kul.
En enkel tillställning och ett glatt humör hos gästerna är precis vad jag behöver just nu.

Jag lovar att uppdatera er mer längre fram med både bilder och mina inre tankar om livet som det ser ut just nu. Först skall jag nu fokusera på min födelsedag.

See you!!!!

Det finns planer för framtiden....

Alla Hjärtans dag, ingen speciell dag för mig, men ändå är det mysigt när min älskade man köper tårta till kaffet. Att sedan tänka på de som har det sämre en sådan dag och kanske skänkte även någon av er en slant till någon hjärtfond eller liknande, det är ju det allra bästa. Jag tänkte även på mig själv denna dag. Tänk att ifjol vid samma tid brydde jag mig inte om vare sig mig själv eller någon annan. Mitt liv var då som i en glasbubbla, fylld av ångest och depression. Förlåt mig och tack alla ni som stått ut denna tid. Jag älskar er alla!

Helgen befann vi oss i Nalovardo på fartläger. Det var -30 när vi på torsdagen kom till husvagnen. Vi var då glada att vagnen var varm och go. När vi sedan vaknade på fredagsmorgonen var det -37, brrr. Snabbt steg temperaturen och innan 11 var det -10 och varmare resten av dagen. Helgen var helt underbar. Sol, trevliga vänner och härliga promenader med Cooper i skogen. Jag har sagt det förr, men denna plats får mig att må så bra. På söndagen ville jag inte fara hem. Längtar redan till sportlovet. Påsklovet har vi bokat Vassbergsstugan. För er som inte vet så är det en gammal banvaktarstuga i Riksgränsen. Vi åker hela familjen samt familjen Andersson. Det skall bli jättetrevligt.
Måndagen var det jobb till kl. 13 och sen hem och packa ur väskorna och tvätta efter helgen. Jag skall nu utöka till kl. 13 varje dag fram till den 22 februari då jag skriver in mig på arbetsförmedlingen som arbetsför till 50%. Min högsta önskan är att jag skall få besked att jag får fortsätta, i den klass jag är nu, resten av terminen. Ibland uppfylls faktiskt drömmar. Håll tummarna för denna lösningen för mig.

Igår kväll gick jag och Cooper en promenad och trotsade kylan. Det var faktiskt -30, men vad gjorde det när det fanns så mycket trevligt att sniffa på i alla snödrivorna. Kvällshimlen visade upp sin allra finaste sida genom ett effektfullt norrsken.

Som ni märker mår jag faktiskt riktigt bra just nu, men allt jag gör sker under kontrollerade former. Jag gör mina egna val och säger ifrån när det blir för mycket mamma hit och mamma dit.

See you!

Glädje och solsken

Jag får be så mycket om ursäkt att jag inte uppdaterat min blogg på sistone. Flera av mina läsare har faktiskt undrat om det hänt något. Inget speciellt har hänt det är bara så att orken inte räcker till just nu. Jag jobbar och vår nya familjemedlem tar extremt mycket tid just nu. Däremot är det inte sådan trötthet som jag hade när jag var som sjukast. Jag har nu gått upp i arbetstid och det ger automatiskt lite symtom, men det är bara att stå ut. Att jag även börjat röra på mig mer med anledning av Coopers dagliga promenader påverkar mig, positivt naturligtvis. Det känns som att det är det absolut bästa vi har gjort, det med att skaffa hund.

Cooper 11 veckor

Jag har inte på länge känt mig speciellt fräsch eller attraktiv på något sätt. Roligt var då när jag var med Lillprinsen på slalomträning i tisdags och en av de andra föräldrarna påpekade att jag såg så fräsch ut. Jag berättade detta för Leo och han sa faktiskt att han skulle kunna bli kär i mig igen. Det känns härligt att inte se ut som en uteliggare längre.

Annat som hänt i vår familj är att min kära mamma gått och blivit pensionär, bara sådär. Jag skall inte sticka under stolen med att jag är lite avundsjuk på henne. Hoppas bara att hon nu kan göra något bra av sin lediga tid. Själv hoppas jag på att alla de år jag har kvar till pensionen kommer att fyllas av glädje och solsken. Jag känner mig riktig stark just nu, men jag måste hela tiden dra i handbromsen för att inte skena iväg. jag har många år till pension, men inte så länge kvar till medelåldersstrecket, 40. Det känns overkligt, men inte svårt, ELLER? Jag är fortfarande bar 39 och jag skall njuta av de dagar som är kvar innan jag blir 40. Leo frågar då och då vad jag önskar mig till den stora dagen och även min mamma frågade i söndags. Hon påstod att hon redan visste vad VI behövde, men att hon gärna ville veta vad jag verkligen ville ha. Hur vet man det? Jag är bara så nöjd just nu att jag fått mitt liv tillbaka. Är det någon som vet vad jag skulle kunna önska mig?

Må gott alla vänner!!!

Före, efter och just nu!

Jag har tidigare nämnt att jag skulle lägga upp bilder på hur vårt kök såg ut före renovering och efter. Jag kan tycka att det kan vara svårt att se förändringen fullt ut ifall de visas i olika inlägg. Vad som fortfarande fattas är frostat glas i hörnskåpen, den mobila hurtsen som skall stå under fönstret samt dörrfoder.I övrigt är nog det mesta färdigt. När köket är helt klart så avslutar vi även golvläggningen i hallen. Jag lägger upp bilder när allt är riktigt färdigt. Just nu har vi fullt upp med lite annat än renovering. För en vecka sedan, på tisdagen, var vi en sväng till Piteå för att hämta hem vårt lilla underverk. Vi hade svårt att komma överens om ett namn, men tillslut efter många förslag så blev "Zlatan" vår Cooper. Han äter, gnyr, busar, pinkar, skiter, precis som ett litet barn. Jag var hemma förra veckan och Lennart är ledig denna vecka. Sen får vi se hur vi löser ledigheterna. Kanske kan jag höra med en viss morfar om några timmar, någon dag, vid behov.

Cooper, drygt 8 veckor.

Jag skall nu utöka min arbetsträning något och det känns riktigt bra faktiskt. Jullovet har gett ytterligare kraft och nu har jag BESTÄMT MIG!!! 22 februari skall jag ha uppnått 50% arbetskapacitet och därmed ställa mig till förfogande för arbetsmarknaden. Jag tror på mig själv och jag duger som jag är och inga mer konstigheter som att jag måste bevisa för mig själv och andra att jag är odödlig och osårbar. Jag har lärt känna mig själv och de signaler som uttrycker att något är på väg att barka snett. Ingen skall få gnaga och trampa på mig denna gång. Jag är dessutom helt på det klara att allt inte behöver vara perfekt.

Keep on going!