tisdag 15 februari 2011

Det finns planer för framtiden....

Alla Hjärtans dag, ingen speciell dag för mig, men ändå är det mysigt när min älskade man köper tårta till kaffet. Att sedan tänka på de som har det sämre en sådan dag och kanske skänkte även någon av er en slant till någon hjärtfond eller liknande, det är ju det allra bästa. Jag tänkte även på mig själv denna dag. Tänk att ifjol vid samma tid brydde jag mig inte om vare sig mig själv eller någon annan. Mitt liv var då som i en glasbubbla, fylld av ångest och depression. Förlåt mig och tack alla ni som stått ut denna tid. Jag älskar er alla!



Helgen befann vi oss i Nalovardo på fartläger. Det var -30 när vi på torsdagen kom till husvagnen. Vi var då glada att vagnen var varm och go. När vi sedan vaknade på fredagsmorgonen var det -37, brrr. Snabbt steg temperaturen och innan 11 var det -10 och varmare resten av dagen. Helgen var helt underbar. Sol, trevliga vänner och härliga promenader med Cooper i skogen. Jag har sagt det förr, men denna plats får mig att må så bra. På söndagen ville jag inte fara hem. Längtar redan till sportlovet. Påsklovet har vi bokat Vassbergsstugan. För er som inte vet så är det en gammal banvaktarstuga i Riksgränsen. Vi åker hela familjen samt familjen Andersson. Det skall bli jättetrevligt.
Måndagen var det jobb till kl. 13 och sen hem och packa ur väskorna och tvätta efter helgen. Jag skall nu utöka till kl. 13 varje dag fram till den 22 februari då jag skriver in mig på arbetsförmedlingen som arbetsför till 50%. Min högsta önskan är att jag skall få besked att jag får fortsätta, i den klass jag är nu, resten av terminen. Ibland uppfylls faktiskt drömmar. Håll tummarna för denna lösningen för mig.

Igår kväll gick jag och Cooper en promenad och trotsade kylan. Det var faktiskt -30, men vad gjorde det när det fanns så mycket trevligt att sniffa på i alla snödrivorna. Kvällshimlen visade upp sin allra finaste sida genom ett effektfullt norrsken.





Som ni märker mår jag faktiskt riktigt bra just nu, men allt jag gör sker under kontrollerade former. Jag gör mina egna val och säger ifrån när det blir för mycket mamma hit och mamma dit.

See you!

onsdag 2 februari 2011

Glädje och solsken

Jag får be så mycket om ursäkt att jag inte uppdaterat min blogg på sistone. Flera av mina läsare har faktiskt undrat om det hänt något. Inget speciellt har hänt det är bara så att orken inte räcker till just nu. Jag jobbar och vår nya familjemedlem tar extremt mycket tid just nu. Däremot är det inte sådan trötthet som jag hade när jag var som sjukast. Jag har nu gått upp i arbetstid och det ger automatiskt lite symtom, men det är bara att stå ut. Att jag även börjat röra på mig mer med anledning av Coopers dagliga promenader påverkar mig, positivt naturligtvis. Det känns som att det är det absolut bästa vi har gjort, det med att skaffa hund.





Cooper 11 veckor


Jag har inte på länge känt mig speciellt fräsch eller attraktiv på något sätt. Roligt var då när jag var med Lillprinsen på slalomträning i tisdags och en av de andra föräldrarna påpekade att jag såg så fräsch ut. Jag berättade detta för Leo och han sa faktiskt att han skulle kunna bli kär i mig igen. Det känns härligt att inte se ut som en uteliggare längre.




Annat som hänt i vår familj är att min kära mamma gått och blivit pensionär, bara sådär. Jag skall inte sticka under stolen med att jag är lite avundsjuk på henne. Hoppas bara att hon nu kan göra något bra av sin lediga tid. Själv hoppas jag på att alla de år jag har kvar till pensionen kommer att fyllas av glädje och solsken. Jag känner mig riktig stark just nu, men jag måste hela tiden dra i handbromsen för att inte skena iväg. jag har många år till pension, men inte så länge kvar till medelåldersstrecket, 40. Det känns overkligt, men inte svårt, ELLER? Jag är fortfarande bar 39 och jag skall njuta av de dagar som är kvar innan jag blir 40. Leo frågar då och då vad jag önskar mig till den stora dagen och även min mamma frågade i söndags. Hon påstod att hon redan visste vad VI behövde, men att hon gärna ville veta vad jag verkligen ville ha. Hur vet man det? Jag är bara så nöjd just nu att jag fått mitt liv tillbaka. Är det någon som vet vad jag skulle kunna önska mig?





Må gott alla vänner!!!