Tiden och veckorna bara rusar förbi, men nu kan jag bara erkänna att lusten att blogga har inte funnits på ett bra tag. Skrev i något tidigare inlägg att behovet inte är lika stort som det var under min sjukdomstid. Detta innebär inte att jag kommer att sluta blogga bara för att jag idag mår bättre. Under senare tiden har det bubblat upp känslor som skrämmer mig lite. Idag kan jag bemöta dessa känslor på ett mer sunt sätt och jag har nu dragit i handbromsen, förhoppningsvis i tid denna gång. Efter några nätters sömnlöshet insåg jag att vissa förändringar måste göras och efter det så fick jag då äntligen sova. Så här och nu känns det mesta riktigt bra. Den kunskap jag fått efter att ha befunnit mig i ett mörker ger mig kraft att rycka upp mig vid motgångar. Jag vill nu poängtera att detta var första bakslaget sedan läkaren ansåg mig vara frisk, ca. ett år sedan och att det inte är något ovanligt. Så ni där ute behöver inte oroa er allt för mycket. Handbromsen är åtdragen och jag kommer att ta det lite lugnare ett tag och definitivt andas mer och djupare.
Detta inlägg är bara en upplysning till er som följer min blogg att jag inte glömt bort er eller bloggen. Inga spännande bilder denna gång, men det finns många på lager. Följ mig gärna på Instagram, artex71, där får ni se vad som händer nästan dagligen i mitt liv just nu.
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar